Och vad var jag då?
Det är sjukt hur jag genom ett knapptryck till världens fnittrigaste gladaste "kär"-tönt typ, eller
utnyttjad, eller
uppgiven, eller
sårad eller
jag vet inte, trött och obrydd.
I förrgår var de en känsla som tog över hela mitt liv och min livsglädje
Igår blev jag genom ett knapptryck nog ganska "jag vet inte". Seriös visste jag absolut inte vad ja kände, hur jag mådde(bra/dåligt?) eller nånting!
Nu för en liten liten stund sen så blev ja genom ett knapptryck uppgiven,sårad,kände mig utnyttjad samtidigt som ja kände mig obrydd OCKSÅ.
Gick från att vakna med positivitet, till att sakta få en dag som knappt börjat - förstörd.
Men gjorde en smart grej, jag läste något som fick mig på bättre humör&ska försöka tänka på saker som får mig att ftf ha kvar hoppet, hänga kvar, som får mig glad och inte ensam.
Ska skicka iväg ett sms till såna som ja saknar också så slipper ja sakna så mycket som ja gör/gjort framtills nu :)
Hoppas er torsdag blir oslagbar! Pusspuss
Ps. Personen bredvid mig på bilden är en av de FÅ personer som jag älskar så mycket som ja gör samt är hon den ända som nog kan mig utantill. Ärligaste vännen. Alltid funnits vid min sida. Trots att jag eller hon är en idiot ibland så håller vi alltid kvar, ger ärligaste svaren, står bakom varann.
Det vi har Mats, det är ingen vanlig vänskap! - du är min andra halva hjärtat.
Skulle aldrig klara mig utan dig i mitt liv.
Spelar inte nån roll ens att vi inte hänger varje dag längre, att vi träffas så sällan, för varje gång vi ses så är de alltid som förr och vi är påriktigt två personer som kan ha skitkass kontakt under 1-2 år, knappt höras av mer än typ 2 ggr per år för KLARAR och har haft det så men du har alltid varit min närmaste bästa vän som jag alltid kan vara mig själv med. Vi har(trots de ja säger m att inte favorisera vänner så säger ja de för att vi sa de som små) varit BFF's sedan vi var tre år, elr ja va säkert 2 å du 3 men vi fann varandra DIREKT på dagis.
Har så fruktansvärt mycket minnen med dig.. Haha vi har ju bara varit vänner i 13 år så ;) minnen ända sen dagis.. Hihi
Skiter i om det är f12 å skriva sånt här för jag kände för att visa bloggen hur tacksam jag är över att jag har dig som vän.
Icke att förglömma er andra hjärtisar, men tror Mats e den ända som läser min blogg.. Hahahhaha
